På svenska

4.12.2012

Det tar sin tid....

Lite snabbuppdatering. Siiri är inne på 64 dygnet om vi räknar fr första parningen. Idag har tempen äntligen gått ner och matlusten har försvunnit, hon ligger hela tiden på soffan nu. Ibland flämtar hon ibland sover hon. Måste övertala henne att komma med ut. Tänk om vi snart kan se vilka som spelar fotboll där inne. Siiri vill gärna ligga åtminstone delvis på nån mest hela tiden nu, på sista bilden är det bästisen Tootsie som får agera huvudkudde. Siiri här även varit på henne så att magen var på Tootsie rygg.


25.11

Får man välja redan?

Den som väntar på nåt gott....., det känns att de här två sista veckorna före valpningen har varit så långa. Nå, nu är det bara den dryg vecka kvar. Förberedelserna i valplägret har vi gjort sedan en vecka tillbaka. Så vi har valplådan i sovrummet sedan några dagar. Till slut bestämde vi att sätta polis-Siiri i fängelse, fröken kröp ju upp i sängen varje natt precis när jag nästan hade somnat. Hon har bra timing, jag orkade inte köra henne tillbaka in i lådan. På morgonen var det istället Tootsie som snarkane nöjt där. Jag tänkte att om vi inte gör någonting så kommer valparna att födas i sängen med oss, därför har vi nu en hage gjort av kompostgaller runt valphagen.

Sedan tror jag att vi måste lyfta undan alla bollarna, det är nog inte så nyttigt att rusa efter dom på vårt laminatgolvet nåmer. Ibland försöker Siiri också med beslutsamhet att tränga sig under bokskåpet efter dom. Och de andra sakerna fr leksakslådan sprids ut med jämna mellanrum runt i hela hushållet.  Med andra ord hon är ännu  pigg, igår var vi runt på en 40 minuters prommis också. 

 Idag var det första gången som jag kunde känna valparna "sparka" i magen. Riktigt häftigt, de är så nära och man vet inte alls vilken sort och hur många som är på väg ut. Åtminstone var det som en kedjereaktion, när den ena rörde på sig på höger sida, så sparkade vänster sidan tillbaka. Om jag får välja så tar jag den där som är på höger sida, det verkar vara ett riktigt Siiri-barn. Så irriterad verkade den bli över handen som låg på magen att den sparkade flera gånger tillbaka. Och såg ut att "simma runt" länge där i magen. ;-)). Sen är det så roligt när Siiri är så cool  och funderar inte alls på att vilka det är som partajar i magen. Så nöjd hon ser ut och somnar emellan med fötterna sprattlandes mot taket, hon drömde nog om att springa nånstans. Moder natur har nog fixat dessa saker ganska bra.

11.11

Belly, belly

Den blir större eller hur? Här är några bilder på magen, tagna alldeles nyss. Mjölkbaren har också svällt upp. Ännu är de ca tre veckor kvar till dagen med stort D. Siiri har blivit lite lugnare, dvs hon sover lite mer. Och njuter ännu mer av att man kliar henne på magen. Men busandet går bra också, bollen är ständigt i munnen och sparkas flera gånger per dag under soffan. Magen ser ganska bar ut, jag rakade den lite för ultraljudet förra veckan och snart är det en månad sen som jag trimmade henne. Siiris päls är inte super tjockt, men helt OK.

Agilityfriken dvs jag börjar känna av nu att jag inte har tränat på ett par månader. När man ser någon videosnutt så skulle man vilja testa själv också. Eller när jag håller träning, skulle jag kunna norpa någons hund och testa. Kompisarna uppdaterar sina facebook sidor om tävlingsresultat och -resor. Själv har jag inte den blekaste om var och när det finns tävlingar, har inte alls tittat på tävlingskalendern. Måste trösta mig med att det inte är så roligt att köra långsträckor den här tiden på året i mörkret. Man blir ju mera sugen och motiverad. Undra hur Siiri är på träning sen när vi startar nästa år, efter ett så långt uppehåll? Har hon blivit lugnare eller är hon helt flygfärdig. Nästa år.....

Vi har startat förberedelserna för valplägret. På lördag var vi och inhandlade "pissmatta" och underlag till valplådan. (Vi har ju inga underlag hemma sen tidigare... heh). Med "pissmatta" menar jag en golvmatta av plast som vi sätter under hela valplägret för att skydda golvet. Vi har också testat hur valphagen passar under trappan. Digitalvågen väntar i skåpet på vägningar. Det är spännande, spännande. Vi ska inte fara på ultraljud en andra gång, men man undrar helat tiden på hur mänga det finns. Nu ska man bara väääääänta.

Undra vad Tootsie tycker om valparna, hon har alltid tyck om sina egna som bara den. Bjudit dom till lek och hon lät ju valparna i den första kullen dia ännu när de var 11 veckor gamla. Är hon måntro lika cool som hon är idag med andra hundar än Siiri. Med henne leker hon och putsar på varandra, men för andra hundar är hon en gammal tant som inte ens rör på huvudet i onödan.

7.11.2012

Bye, bye Jestas

Nej, kennelnamnet blev inte Jestas, FCI hade inte godkänt det. Det var säkerligen ett annat kennelnamn som var för snarlikt. Hmmm, jag som började ha så bra uppsättning namförslag på polistemat efter Jestas. Vissa kallar Siiri för polisen, vad kan det bero på? Jag tror inte att hon vill bossa över någon, he heh. Nu måste jag lämna namnförslaget Jestas Musta-Maija bakom mig. Nu blir det istället det andra alternativet som ska godkännas via SKK, dvs Överhus. Då blir det mitt kennelnamn, om det passar alla, senast i januari ska bekräftelsen komma. Nu måste man börja tänka namn alternativ till det kennelnamnet.

Siiri är på 37 dygnet och har 26 kvar, ooops! Nu på morgonen spydde hon igen små blöta fläckar och tittade bara snett på mig när jag skulle ge henne matskålen med torrfoder. Gamligen har kanske också fått känningar av graviditeten ....? och spydde på morgonpromenaden. Ett tag senare smakade en bit rågbröd och ett kokt ägg för Siiri och därefter tömde hon matskålen också. Efteråt såg det ut att vara en nöjd liten terrier, magen blev säkert något full.

Jag kom på häromkvällen att, jag blir med valp. Det var ju därför denna parning gjordes, men jag inte liksom inte kommit på att jag kan börja tänka på träning och sånt. Och jag räknade ut att det var kanska bra planerad tid för parningen i alla fall. Först av allt, om det blir en kurs i vardagslydnad kring april- maj så kan vi delta. Och från april och framåt, kan jag dra med mig valpen på alla tävlingresor, när alla vaccinationer redan är i ordning, bra träning och socialisering. Och som bonus kan vi börja träna agility i sommar och till exempel hålla på med allt möjligt ute på gården, slalom som gränd det gillar vi. Jag tycker att man kan med borderterrier börja med agilityträning lite mer regelbundet vid ca 7 månaders ålder och valparna är ju i denna ålder i början av juni. Jag gillar att planera vilken typ av träning jag ska börjar hjärntvätta den nya valpen med i den underbara världen av agility. Så jag kommer att använda en gammal bekant, dvs touchboard med klicker, kontaktfälten blir med metoden 2 on 2off med stopp. Om valpen blir som mamman så är att takten på balansbommen sådan att jag hinner inte göra några märkvärdiga piruetter i slutet av den för att styra färdriktnigen, om jag ännu skulle drömma om running contacts. Och att träna in det är såååååå tidskrävande. Vändningar kring hinderstöden ska vi göra, med Siiri verkar det ha varit bra. Måste nog starta tidigt med "bromsar" på tunnlarna, för fröken kan det inte ännu heller. Hur ska jag göra på gungan, ska det var stopp på backen eller på själva gungan? På A:et blir det nog running? och sedan måste man komma ihåg att öva all världens hoppteknikpiruetter också. Måste ta fram nån dvd och fundera över dessa saker.

Förra helgen besökte jag en hoppteknikkurs, och jag kan rekommendera en sådan till alla. Det finns en hel del hopp på agilitybanan och rätt teknik gör att hunden utför hindret bättre/snabbare. Siiri har varit med på en hoppteknik kurs år 2009, och så kom jag på att sådant kan jag ju träna lite här hemma även nu när hon är havande. Så ett par gånger har vi gjort det nu. Ibland kommer man på saker sent, men nu har också gamlingen Tootsie fått göra serien vid ett par tillfällen, ett bra träningspass även för hennes ben. Oo, varför kom jag inte på det tidigare! Lite svårt med henne när hon blir eld och lågor omedelbart när hon t upptäcker att det är något agilityaktigt på gång. Svårt att få henne att stanna på plats eftersom hon är nästan döv. Tja, det blir en utmaning och sysselsättning. I "arkivet" hittade jag en videostump fr 2009 där ett år gamla Siiri var på hopp träning. Ganska bra fokus framåt redan då.

2.11.2012

Jodå, jag ska bli farsa

Idag var vi med Siiri på ultraljud. Och det syntes små början till borderterrier. Inte många, men ett par stycken såg vi på ultraljud. Nu är det spännande att vänta hur många det blir till slut, ultraljud känns lite osäkert. Det blir i alla fall inte åtta stycken.....dvs då blir det inte kvar 6 stycken här hos oss. Tanken har slagit några gånger, eftersom bästa tiden för valpsförsäljningen är säkert just före sommaren. Härligt att det ska bli valpar, och då blir Aigo pappa. Vi var och köpte "mammamat" åt Siiri, nu är vi halvägs, beräknad tid är kring 3-5.12, hoppas allt går bra.  Ska fortsätta och läsa böckerna om parning/valpning. Ibland blir man lite skrämd av vad som kan inträffa, det kanske blir på samma sätt som med Tootsie under sin tid. Till slut önskar man bara att tiken klarar sig. Nå, att föda har alltid gått bra, och borderterrier är ju så "naturliga" hundar så det är inte mycket som skakar deras värld.

På samma resa blev också Tootsie undersökt, eftersom hon hostar och hässjar lite gran. Hjärtat var i prima skick ;-)))), blodvärdena OK, förutom ett par stycken inflamationsvärden. De vita blodkropparna var dock helt normala. Pga att lymfkörtlarna kring halsen var lite svullna, fick hon en 10 dgrs kur antiinflamatoriskt. Kanske man får bli lite anfådd när man snart blir 15,5 år.

En annan sak som vi kom på var att bäddar åt vår stövare Molly med hö. Det har varit lite problematiskt för att hon äter upp allting. Underlag, leksaker, dörrar, lister, koppel, halsban, en del av grejorna har den långarmade dragit till sig genom hålen som är 5x5 cm i nätet. Idag satte vi  brädor runt om och fyllde med hö, och hon lät höet vara. Men efter ca 2 minuter försökte hon pissa på höet. Hohhoijaa, hoppas det fungerar i alla fall, skulle ju vara skönare för henne också med nåt mjukare att ligga på. Det här var allt för den här gången, jag har lagt till Aigos och Siiris stamtavlor, med bilder på de hundar jag har hittat.

(27.10.2012)

Höst kul?

 

Vilken fin dag det var idag. Var med hundarna på en skogsprommis och skogen var som från en saga, träden, mossan och grässtråna var så fint frostiga. Och det finaste av allt, myrarna har frusit till och nu kan man promenera var som helst. Jar rekommenderar till andra också, det är som när man kan åka skidor på skaren fast nu måste man ännu gå. Här nära oss, finns det så mycket blöta ställen så att man får ha på sig stövlarna på sommaren också på skogspromenader, när man far några kilometer bort fr E4 som inte går så långt ifrån oss. Nu var det helt annorlunda, me like. Och solen var så klar och värmde lite gran. Det blev lite rymdkänsla i tystnaden.  

Siiri fortsätter att vara petig med maten.  Men ägg och keso gör susen. Måste boka tid för ultraljud nästa vecka så att jag vet om jag ska fortsätta göda henne.  Men om jag skulle tippa så jag tror att det är något som är på väg.

Hippu, kusin cairn terrier var på kort visit idag, och nu är det verkligen tråkiga tider. Siiri vill inte alls leka med henne. Men för sig själv eller med mig leker hon med sina bollar. Hon är så rolig, jag lekte med henne på golvet på kvällen. Hon hade "katt bollen" och ett öra från någon slaktad leksak, hon tyckte att det var riktigt värdefulla skatter. Båda i munnen på samma gång, nå, hon kan ibland ha 2,5 "katt bollar" samtidigt i munnen. Hon blir så busig för småa saker och ivrig när jag hotar att ta hennes leksaker. Kommer nära, stel som en pinne och försvinner med blixtens hastighetet när jag låtsas ta leksaken. Fram och tillbaka till datarummet och så är hon återigen där med minen "kom o ta dom om du kan". Emellanåt när vi har dragkamp, så tar hon fast i min arm med "ekorrgrepp" med sina framtassar och bjuder hela tiden på leksaken. Jag tänkte för mig själv att bara hon kunde förbli så här alltid. 

(21.10.2012)

Väntan

Nu har det passerat ett par veckor sen parningen, och givetvis funderar jag på om det blir några valpisar för Siiri. Hon har sämre aptit än normalt, ofta blir hälften av fodret kvar på botten av matskålen. Normalt frossar hon all mat, och nu också äter hon alla "godbitar" fort. T ex ost, gurka och salladsblad stjäl hon nästan från munnen på gammel Tootsie. På morgonen leker hon länge med sina bollar och är ute innan hon ens kan komma och titta på matskålen. Ett par gånger har hon "rapat" vatten på morgonen före maten. En annan sak som ser ut att ha blivit annorlunda är att ligga/sitta på husses mage och vilja bli kliad. Ögonen på Siiri blir riktigt smala när hon njuter av detta. Hon har alltid gillat att sitta i famnen, men nu verkar det vara ännu skönare än tidigare. Trodde förresten att hade vant av henne eller att hon hade blivit vuxen nog att sova i egen säng eller bädd. För hon har hållits där ganska bra i några veckor. Men nu efter trimningen är hon tillbaka och sover vid min sida. Nå jag kan vara lite frysen av mig ibland, så lite extra värme skadar aldrig. Det kan hända att jag inte kan låta bli att fara på ultraljude med henne, men måste vänta ett par veckor ännu. 

Sedan lite om Tootsie, ibland oroar jag mig att hon blir fortare äldre/lugnare, nå hon når snart 15,5 år. Igår var det roligt på en skogspromenad och hon galopperade iväg. Hon följer efter var jag rör mig, man märker att hon inte vill bli ensam kvar i skogen, även om blåbären (ännu också) är så intressanta. Idag på en byapromenad var hon riktigt hurtig, ofta kan hon gå ett par steg bakom mig. Delvis kanske på grund av att kompisen Siiri fick sitt stora ego förstärkt (återigen), den är ju lite större än hennes kroppshydda. Så, på en skogsväg var så blandras i kelpie storlek lös, bredvid sin egen tomt. Siiri såg den och lät skallet eka i ett par serier och gamlingen hängde med i kören. Motparten gled snabbt tillbaka till din gård och brevid sin husse. Terroristmobbens rykte växte... Och de såg något stolta ut efter det och Tootsie sprang också iväg med svansen i vädret. 
Jag lade in på Siiris sida en utställningkritik och på uppfödningssidan ett videoklipp om Aigo (joo, kameramannen hade kanske kunnat zooma in på hunden).

(1.10.2012)

Parning  

Siiri med fästmannen

Under helgen hade vi besök av Hippu, syrrans cairnterrier. Både Siiri och Hippu löpte och det testades en del "ställningar". Då såg vi att Siiris löp också hade kommit in i perioden då hon viker svansen åt sidan. Löpet startade 21.9, så det var ju dags för de "rätta dagarna" att närma sig. Därför åkte vi till Sikfors, Piteå för att hämta hanen som vi valt åt Siiri, dvs Aigo. Se mera om Aigo under fliken Kasvatus/Uppfödning. Det var lite spännande för att man ändå är litet osäker på i vilket skede löpet är och om vi skulle lyckas med parningen den här gången, vi har ju testat året innan och då blev det ingen hängning och inga valpar. Efter fikat släppte vi ihop hundarna och Siiri var redo och Aigo hoppade på energiskt, men snabbt. I år hade vi bestämt att pröva en annan taktik, och tog Aigo med hem till oss. Vi ville se om det var någon skillnad, eftersom den är yngsta i sin flock samt att det finns en till hane hemma. Nåväl, på kvällen efter nio släppte vi ihop de två igen hemma på tomten, och de snabba aktiviteterna fortsatte i skenet av ficklampor. Grannarna tyckte säkert att det såg konstigt ut. Nå det hände ej desto mer så vi gjorde natt. På natten funderade jag på att om det blir valpar den här gången och borde jag byta hane och kan man byta hane mera? Det var svårt att somna om när jag vaknade på småtimmarna. På morgonen for vi ut när det började ljusna och efter några försök så så fastnade de hastigt i varandra. Så vi kan nog säga efter 12 minuters hängning att de var en lyckad parning. Jippii, nu börjar det, nu väntar vi på ännu att det ska hända en gång till. Hoppas att det blir valpar, skulle verkligen vara roligt att se hur Mr Daddy Cools, dvs Aigos och Miss Peppars valpar blir till temperamentet.

24.9.2012

Nu har det startats!

Så har cyberrymden tagit med mig och här är det meningen att jag ska börja blogga. Närmast om hunderiet och framförallt om Siiris förhoppningsvis kommande valpar. Jag har ansökt om kennelnamn hos SKK, och avgiften är betald. Därefter ska det prövas om jag får kennelnamnet Jestas, vi håller tummarna. Namnet kom ifrån att jag ville ha det ganska kort och "vanligt". Dessutom tycker jag att Jestas! beskriver borderterrier ganska bra, de är lite sådana jestas-hundar, för att det händer så mycket med dom och de följer alltid nyfikna och intresserade sin omgivning och människor.